SOPHÖGEN i Oxyrhynchos
Ellerströms förlag 2025
ny upplaga 2026
förord inlaga, Karl Dunér 2025
Invånarna i Oxyrhynchos kallade sin stad oxyrhynchiernas lysande stad. Så småningom, kanske efter besök av romerska kejsare, lade de till ett led och kallade den oxyrhynchiernas lysande och mest lysande stad. Staden hade sin blomstringstid från 300-talet fvt till mitten av 600-talet evt, men dess historia sträcker sig långt tillbaka i faraonisk tid och slutar först under medeltiden när staden krympte till landsby. Idag återstår inte mycket mer än grus och sand.
En fransk grand tour-resenär som hette Vivant Denon passerade platsen 1798 och gjorde några teckningar där man kan se en pelare med doriskt kapitäl sticka upp ur sanddynerna. Hundra år senare, när engelska arkeologer började undersöka den försvunna staden, var också pelaren borta. Under utgrävningarna fann man däremot resterna av en av antikens största fristående teatrar med plats för 11 000 åskådare. De hittade det stora torget, agoran, officiella byggnader, gravkammare, husgrunder, spår av gatunät och bevattningsanläggningar. Arkeologerna slog fast att Oxyrhynchos – som är döpt efter fisken med samma namn – varit Egyptens tredje största stad under ptolemeisk tid fram till romarrikets övertagande och senare arabiskt styre. Staden var en knutpunkt och handelsplats. En sista utpost före de libyska oaserna.
Till utgrävningarna vintern 1896 anslöt sig de båda unga arkeologerna Bernard Grenfell och Arthur Hunt (se vidare s. x). De var på jakt efter papyrustexter som bevarats i den torra egyptiska ökensanden. I utkanten av staden fann de snart vad de kom att ägna sig åt resten av sina liv – Sophögen. Redan vid första spadtaget lyftes okända fragment av Thomasevangeliet fram, och dagarna efter hittades diktfragment av Sapfo och Simonides. Efter några års grävande kunde de två arkeologerna konstatera att sophögen rymde uppemot 500 000 papyrusfragment. Fram till idag har omkring 6000 av dessa tolkats och publicerats. Arbetet lär alltså fortsätta ytterligare något sekel framöver. Man har lyckats dechiffrera fragment av ett trettiotal förlorade pjäser, satyrspel och mimer, av författare som Euripides, Aristofanes, Sofokles och lika många, eller fler, av namnlösa dramatiker. Här finns romaner av Lollianos, texter av Platon, tidigare okända texter av Hesiodos, dikter av Alkman, Bacchylides, Korinna och Kallimachos jämte mängder av okända poeter, filosofer, teologer och författare. Allt blandat i en enda kökkenmödding med brottstycken från hela den redan kända antika grekiska litteraturen.
Det som är speciellt med sophögen är kanske ändå inte de litterära fragmenten, utan alla spår av vardagslivet i staden. Okända avsändare har präntat ner en komihåglista, en förteckning över vad som ska packas i båten, vad fikonen ska kosta på torget, hur många säckar mjöl som ska lämnas till någon av de många kyrkorna, ett brev till dottern eller en registrering av ett barn som fötts eller dött. Vardagslivets texter gör att vi idag vet var Thoonis bodde (18), var huset låg där slavpojken Epafroditos förolyckades (7), vilka konflikterna var i Aurelius Horus familj (314), vem som köpte den röda kamelen (249), var och när Herminus bjöd sin vän på middag (383) eller vad en liten skopa peppar kostade den 25 maj år 312 (336).
I sophögen finns hela stadens minne. Under nästan tusen år slängde invånarna sitt skräp här. Förutom alla papyrustexter hittar man krukskärvor, utnötta redskap, matrester, trasiga kläder och allt annat som slitits ut. Arkeologerna gissar att man ibland också slängde hela bibliotek och arkiv.
Mitt intresse för sophögen väcktes under arbetet med uppsättningen av Aischylos pjäs Den fjättrade Prometheus på Dramaten 2016. Jag var på jakt efter fragment av de pjäser och satyrspel som ursprungligen spelats vid premiären i Athen 472 fvt. Två av titlarna var kända, Prometheus eldbringaren och Den befriade Prometheus. Det visade sig att några brottstycken också fanns bevarade. Främst genom citat från senare antika källor och besynnerligt nog också genom avskrifter som man hittat återbrukade i egyptiska mumiemasker. Ett av de längsta fragmenten kom från sophögen i Oxyrhynchos (104). På teatern samlade jag alla bitarna till prolog och epilog kring den bevarade pjäsen som, märkligt nog, nu fick sin första svenska premiär – 2 500 år efter urpremiären i Athen. En av de saker jag särskilt minns från arbetet var just detta hur skådespelarna i de tillagda delarna framförde enstaka repliker, ett lösryckt ord, eller bara ljudet inne i ett ord. Det underliga, åtminstone för mig, var att det inte bara ekade av tomrum, förlust eller demens. Det var mer som när ögat fokuserar. Utan att kunna annat ser vi bara en liten punkt i synfältet klart och skarpt. Resten förloras i diffus oskärpa. Ändå ser man landskapet. På samma sätt var det som om man kunde ana hela den förlorade pjäskroppen runt om fragmenten.
Jag hoppas de dansar ...
... vinterns kyla ...
Jag är säker – nymfer …
ska virvla i dans… (104)
Senare återvände jag många gånger till sophögen. Särskilt inför utställningen Paraboler (Galleri Duerr 2023) som utgick från Aischylos förlorade genombrottspjäs Myrmidonerna (155–157). Efter uppsättningen av Perserna och Trojanskorna 2023 (Aischylos/Euripides) frågade jag Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson om vi inte skulle ta ett djupare tag om själva sophögen och i synnerhet alla dess vardagstexter. Till översättarna anslöt sig senare Daniel Samuelsson. Metoden har varit att jag har gått igenom de publicerade och tolkade fragmenten. I första hand de 87 banden The Oxyrhynchus Papyri utgivna av Egypt Exploration Society i Oxford. Andra källor är volymer i Loeb Classical Library och papyrer publicerade av PSI som är de italienska papyrologernas arkiv i Florens. Översättarna har översatt vad som varit görligt och ofta bidragit med egna förslag, som exempelvis det allra senaste fyndet som publicerades i november 2022, Euripides pjäs Polyidos (118). Den kvalade in trots att den inte kommer från sophögen utan hittades i en by några mil söderut.
I boken följer vi de gängse arkivnummren. ”P.Oxy” står för Papyrus Oxyrhynchos och PSI står för Papiri della Società Italiana. Udda beteckningar förklaras ibland av att en hel del papyrer i början av 1900-talet hamnade på svarta marknaden för att så småningom landa i olika arkiv. Urvalets ambition är att vara ett tvärsnitt av hela sophögens papyrer. Jag tänkte att det ska se ut som om översättarna Jan Stolpe, Lars-Håkan Svensson och Daniel Samuelsson, precis som en gång arkeologerna Grenfell och Hunt, kört ner nävarna i högen och sedan översatt det de dragit upp. Boken försöker också efterlikna sophögens form genom att sakna ordning i fråga om tema, tid och ämne. En dikt från 100-talet kan följas av en olyckrapport från år 325 följt av en inbrottsutredning med den exakta dateringen 21 november år 190. En grupp papyrer som inte har tagits med i samma utsträckning som de förekommer i Sophögen är allt arkivmaterial med omfattande byråkrati: skattelängder, köpebrev, kontrakt och andra officiella papper. Texterna är ofta skrivna av professionella skrivare på rådande kanslispråk (inte olikt vårt). Dokumenten avslutas med bevittnande namnteckningar och inte sällan med tilläget att uppdragsgivaren är analfabet. Av stadens omkring 30 000 invånare var en tiondel ägare till en eller flera slavar. Försäljning och köp av dessa är också ett ofta förekommande ämne. Oxyrhynchos var av allt att döma också ett religiöst centrum. Omkring år 370 passerar den kristne munken Rufinus staden och konstaterar att där finns 10 000 munkar, 20 000 nunnor och minst 12 kyrkor. På en papyrus skriven år 525/526 ökas listan till 40 kyrkor. Det finns forskare som menar att historien började redan med Jesu barndom. Att det var just till Oxyrhynchos som hans föräldrar tog sin tillflykt. Den rika förekomsten av tidiga kristna, gnostiska och apokryfiska texter som Maria Magdalenas evangelium (24) och det merömda Thomasevangeliet (55 m.fl.) ledde oss till att be professor Paul Linjamaa att bidra med en essä om kyrkans roll i Egypten.
Att bokens tvärsnitt skulle avspegla ett genomsnitt av befolkningen är knappast troligt. Vi får anta att den övervägande delen av allt man funnit har skrivits av de välbärgade klasserna. I urvalet har vi utelämnat redan befintliga texter som fragment från Bibeln, Platon, Homeros, tal av Demosthenes, bevarade pjäser av tragöderna och mycket annat. Det är ofta texter som ursprungligen skrevs flera hundra år före Oxyrhynchos storhetstid och de återfinns i sophögen som avskrifter, kopior, skolövningar eller skådespelarmanus. Om man gjorde en helt rättvis fördelning skulle förmodligen hälften av vårt urval behöva bytas ut. Målet är att presentera tidigare okända och oöversatta texter med tonvikt på texter som återger glimtar från vardagslivet i den förlorade staden. Några få tidigare kända texter har ändå fått komma med. I 53 kan vi se hur det hade kunnat gå om Platon råkat ut för samma öde som Sapfo, Korinna, Alkaios eller de okända filosoferna som skrivit 441 eller 428. Ett annat exempel är P.Oxy 3509: Fragmentet visar det vanligt förekommande återbruket av papyrus. Någon har rivit ut en sida ur en gammal avskrift av Platons Staten och på baksidan skrivit en minnesanteckning:
betalning för okremmar…
Apollonios räkning …
Pathermoutios …
… vassmark …
… deposition …
...esios …
Paesios till ett pris …
jordtransport för vassmarken …
… gräva …
(414)
Ett annat vägval har varit att med återhållsamhet återge svårtydda eller väldigt trasiga fragment. Det finns en stor mängd papyrer där varken avsändare, ämne, författare eller ens hela ord går att tyda. Ibland är det frimärksstora små lappar med bara några få oklara stavelser som inte kan pusslas in i något sammanhang. Enstaka sådana har man lyckats härleda till en viss författare och till och med versrad, utan att för den skull kunna avslöja i vilket ord som stavelserna hör hemma. Några få exempel finns med i boken och då transkriberade.
houne[
dēï.[
ēr.[
ton[
Exemplet kommer från Aischylos pjäs Myrmidonerna (155). För översättaren är uppgiften i stort sett hopplös eftersom stavelsernas kan höra hemma i både tomat, gårdsplan, gris, vete eller hundratals andra saker. När gissningen är kvalificerad och trolig genom sammanhang eller versmått skrivs ordet ut och omges med klammer. Lika ofta låter vi det halva ordet kvarstå för läsaren att fylla i. Klammer anger också hålrum i texterna. Parentestecken förekommer när förklaring krävs. Många av fragmenten är också grafiskt uppställda för att efterlikna originalet.
Jag är särskilt svag för just de här svårtolkade fragmenten. Med sina rester av ord, stavelser och hålrum blir vi som inbjudna rakt ner och in i texten i stället för att stanna på avstånd och läsa en färdig tanke. Hos Sapfo hittar vi i fragment 23 (130):
] för när jag ser dig på nära håll tycks
inte ens Hermióne lika vacker;
inte heller Hélena med sitt gyllne
hår är så ljuvlig
Vi klamrar oss fast vid det läsbara och tänker samtidigt att diktens kärna lika gärna kan finnas i hålen runt om.
] var så säker, med din
] från alla sorger
]
]
] daggvåta stränder
]
] hela natten
Jag tänker ofta på sophögen som en enda hjärna med lagrade minnen. Precis som i den mänskliga hjärnan saknas begriplig logik, ordning och kanske vilja. Dessutom påminner mig den här upplösta fragmentvärlden om hur själva minnet sägs fungera. Att alla ord, händelser, begrepp och tankar hackas upp i tiotusentals små bitar och sprids ut i nätverk över hjärnan. Allt är på en gång särskilt och sammankopplat. I Sophögen finns minnet inte bara över en stad utan av en förlorad kultur med bitar av tid, händelser och tankar. Till skillnad från andra platser där man funnit papyrus, som biblioteket i Herculaneum eller gravarna i Derveni, har texterna som hittats i Oxyrhynchos inte sparats utan slängts. Därför finns inhandlingslistorna där, kärleksbrevet av Didyme eller dikten av Kerkidas. Det vägledande i urvalet har varit att presentera just detta – alla röster från vardagslivet i staden. När jag går runt i Herculaneum eller Pompeji ekar det oftast tomt. Man kan föreställa sig att man hör skrapet av spikar som ristar in klotter här och var. Resten är ett tomt skal. Med Oxyrhynchos och dess sophög är det omvänt. Här finns ingen dekor, bara röster. Lite tillspetsat tänker jag att staden, som nog är antikens sämst bevarade, tack vare sophögen är den bäst bevarade.
Läsaren kan kliva runt i Sophögen som de önskar eller följa den högst subjektiva ordning som jag och Jan Stolpe har ställt upp. Via registret längst bak kan läsaren också leta sig fram till vissa ämnen som brev, lyrik, religiösa texter eller listor.
Bokens allra äldsta dechiffrerade fragment är från 100-talet fvt och består mest av en serie namn och ett oklart ärende (183). Förmodligen låg mängder ännu äldre fragment för nära grundvattnet och har därför ruttnat bort. Bokens yngsta fragment (443) är från år 710, ett halvt sekel efter att Rashidun-kalifatet under ledning av Amr ibn al-As ibn Wa'il al-Sahmi hade erövrat Egypten och infört den muslimska kultur som alltjämt råder. Brevet är skrivet av den arabiske guvenören med en sträng uppmaning till uppsyningsmannen Basileios om att driva in resten av den kvarvarande skatten från byn Afrodito. Oxyrhynchos överlevde ytterligare några sekel men förvandlades till slut till ett stenbrott för den nya intillliggande arabiska staden Bahnasa.
