SOPHÖGEN
artist book Ellerström text&musik 2025
upplaga 1-27, numrerade
FÖRORD inlaga, Karl Dunér, februari 2025
Under arbetet med uppsättningen av Aischylos pjäs Den fjättrade Prometheus på Dramaten 2016 stötte jag på en märklig sophög. Den är dold under en sanddyn och på sina ställen uppemot nio meter djup. I nästan tusen år slängde invånarna i den egyptiska staden Oxyrhynchos sina sopor här. Själva staden ödelades på 600-talet och glömdes sedan sakta bort.
En fransk Grand Tour-resenär som hette Vivant Denon passerade platsen 1798 och gjorde några teckningar där man kan se en pelare med doriskt kapitäl sticka upp ur sanddynerna. Hundra år senare, när engelska arkeologer började undersöka den försvunna staden, var också pelaren borta.
Under utgrävningarna fann man däremot resterna av en av antikens största fristående teatrar med plats för 11000 åskådare. Man hittade det stora torget, agoran, officiella byggnader, gravkammare, husgrunder, spår av gatunät och bevattningsanläggningar. Arkeologerna slog fast att Oxyrhynchos – som är döpt efter fisken med samma namn – varit Egyptens tredje största stad under ptolemeisk tid fram till romarrikets övertagande och senare arabiskt styre. Staden var en knutpunkt och handelsplats. En sista utpost innan de libyska oaserna.
Till utgrävningarna vintern 1896 anslöt sig de båda unga arkeologerna Bernard Grenfell och Arthur Hunt. De var på jakt efter papyrus som bevarats i den torra egyptiska ökensanden. I utkanten av staden fann de snart vad de kom att ägna sig åt resten av sina liv – Sophögen.
Såvitt jag vet är det den största antika sophögen som återfunnits. Redan vid första spadtaget lyftes okända fragment av Thomasevangeliet fram, och dagarna efter hittades diktfragment av Sapfo och Simonides. Efter några års grävande kunde de två arkeologerna konstatera att sophögen rymde uppemot 500000 papyrusfragment. Sedan 1903 och fram till idag har över 6000 av dessa tolkats och publicerats i 87 foliovolymer. Arbetet lär fortsätta ytterligare något sekel framöver. Man har till dags dato lyckats dechiffrera fragment av ett trettiotal förlorade pjäser, satyrspel och mimer, av författare som Euripides, Aristofanes, Sofokles och lika många, eller fler, av namnlösa dramatiker.
Här finns romaner av Lollianos, texter av Platon, tidigare okända texter av Homeros, dikter av Alkman, Bacchylides, Korinna och Kallimachos, jämte mängder av okända poeter, filosofer, teologer och författare. Allt blandat i en enda kökkenmödding med brottstycken från hela den kända västeuropeiska antika litteraturen. I sophögen fanns också ett större fragment av Aischylos förlorade pjäs Prometheus eldbringaren som jag kom att använda i min uppsättning av Den fjättrade Prometheus.
Det som är speciellt med sophögen är kanske ändå inte de litterära fragmenten, utan alla vardagstexter. Okända avsändare har präntat ner en komihåg-lista, en förteckning över vad som ska packas i båten, vad fikonen ska kosta på torget, hur många säckar mjöl som ska lämnas till någon av de fyrtio kyrkorna, ett brev till dottern eller en registrering av ett barn som fötts eller dött.
Vardagslivets texter gör att vi idag vet var fiskaren Thonis bodde, var huset låg där slavpojken Epafroditos förolyckades, vilka konflikterna var i Aurelius Horus familj, vem som köpte den röda kamelen, var och när Herminus bjöd sin vän på middag, eller vad en liten skopa peppar kostade den 25 maj år 312. Trots att allt som idag återstår av Oxyrhynchos är sanddyner så är staden tack vare sin sophög bättre bevarad än alla andra antika städer.
Utställningen och boken Sophögen på Galleri Duerr i Stockholm vårvintern 2025 är första delen i ett tredelat arbete. Till den här boken har jag gjort ett urval på 28 stycken fragment, skrivna under perioden 200 fvt till 500 evt. Principen har varit att försöka visa ett tvärsnitt av sophögens hela innehåll. Jag tänkte att det skulle se ut som om översättarna Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson, precis som arkeologerna Grenfell och Hunt, kört ner nävarna i högen och sedan översatt det de dragit upp. Fem bilder ur serien Sophögen åtföljer texterna.
The HEAP
a background:
THE GARBAGE HEAP with all its small broken, thrown and lost objects resembles the state and conditions of our memory. How things remain more as fragments than clear wholes. Our contemporary garbage heaps are found in the mills of recycling centers or in the digital ether. What will remain after a few years is uncertain.
A few years ago I came across a strange ancient Garbage heap in the dunes a few miles west of the Nile. Thanks to the dry climate, the contents had been preserved. The Garbage heap is located on the outskirts of the ancient city of Oxyrhynchos in central Egypt. Its heyday was between 300 b.c and about 600 a.d.
When the canal to the Nile slowly filled with sand during the 7th century, the city was abandoned and then forgotten. When archaeologists began digging in the dunes at the end of the 19th century, they found the remains of one of the largest free-standing theaters of antiquity with space for over 11,000 spectators. They found squares, street networks, house foundations and irrigation systems. They were able to establish that the city had once been Egypt's third largest city.
The garbage heap that was found in a sand dunes in 1896 turned out to be 9 meters deep and contained not only the remains of 900 years of collected garbage but also up to 500,000 papyrus fragments.
The very first shovelful brought to light lost texts from the Gospel of Thomas and poems by Sappho. It soon became clear that the garbage heap contained fragments of all known Western ancient literature mixed with previously lost texts by authors such as Euripides, Sophocles, Aeschylus, Homer, Simonides, as well as unknown authors, theologians, philosophers and mathematicians.
What is particularly special about the garbage heap is perhaps not all the literary fragments, but all the traces of everyday texts. Unknown senders have written down a list of things to pack in the boat, how much figs should cost in the market square, how many sacks of flour should be delivered to one of the 40 churches, a letter to the daughter or a registration of a child who was born or died.
Of the city of Oxyrhynchos itself, only gravel and sand remain today.
Yet today, thanks to the Heap, we know more about this city than all other ancient cities.
We know where the fisherman Thonis, the greengrocer Philammon and the dyer Anicetus lived. We know what the farmers had to pay when they brought dates, olives and pumpkins to the market square. We know that the eight-year-old slave Epaphroditus was killed on November 2, 182 AD when he leaned out of a bedroom window to get a better look at the dancers in the street below. We know that Apollonius and Sarapis sent a thousand roses and four thousand daffodils to a friend's wedding and we know what Paul wrote to Mary. Through the 500,000 papyrus fragments we get close to everyday life in a lost city in the period 300 b.c to 600 a.d.
In the fall 2025, I published the book ”The HEAP in Oxyrhynchos” by the Swedish publisher Ellerström.
The book contains around 500 translated papyrus fragments. It is a cross-section through the entire contents of the heap. At the same time, I made a larger exhibition in Stockholm. In a room of 500 square meters, 28 sound sculptures were placed (see photo example). The audio play included 29 voices and 4 musicians. The performance, which lasted 8 hours, began with 4 hours where the audience could come and go as they pleased. This was followed seamlessly by 4 hours where the audio play was interpolated by played scenes with 8 actors and three musicians.
All material that was performed was taken from the Oxyrhynchos garbage heap.
In the spring of 2025, the project began with the exhibition “The Sophögen” at Galleri Duerr in Stockholm. An artist’s book with the same name was published for the exhibition. (see attached files). ”The HEAP” at Orion theatre was named ”the art exhibition of the year 2025” in Swedish Radio, and in major newspapers it was selected as one of the best performances of the year.. The book was given a corresponding award.